Från min sittut

"Det finns inget som en vanlig förkylning - när man har en."

Det var början på 2011. Ute lockade snön och inne var jag. Från sängen kröp jag upp i min sittut. En sittut är vad jag önskade mig i julklapp av min man. Med lika delar kärlek och händighet hade han konstruerat min egen sittut- dekorerad med julkort och rosett.

Isen hade släppt sitt grepp och sjön malde ner det kompakta istäcket till en vit flytande massa. Det var svårt att se var land övergick i hav. Ögat lurades att tro att marken börjat röra sig. De inrullande vågorna skapade ett intryck av att stranden höjdes och sänktes mjukt och rytmiskt.

Vinden tilltog och mer is trycktes in mot land.

Med stor effektivitet maldes isen ner. Slutligen bröt vågorna igenom täcket och visade  vita och skummande sin kraft.